För att lyckas med svarvning i olika material krävs att man optimerar verktygsval och strategi efter materialets unika egenskaper. Nedan följer konkreta tips för gjutjärn, stål och aluminium:

• Gjutjärn: Välj slitstarka, belagda hårdmetallskär (gärna CVD-belagda) som tål det slipande kolinnehållet de hårda beläggningarna ger en tålig yta idealisk för gjutjärn. Ofta kan man använda skär med enkel spångeometri (eller till och med utan spånbrytare) eftersom gjutjärn är kortspånande av naturen och bryter spånet själv. Satsa på en stadig verktygshållare med god stabilitet; gjutjärnets hårdhet kan annars orsaka vibrationer i lättare uppspänningar. Bearbeta torrt om möjligt grafiten i gjutjärnet ger viss smörjning och du slipper skapa slampigt slitage (en blandning av kylvätska och gjutjärnsdamm) i maskinen. Om du använder skärvätska, ha som syfte att transportera bort spånor och damm samt dämpa vibration, snarare än att kyla snittytan. Glöm inte att gjutjärnsdamm är hälsofarligt att inandas använd utsug eller skyddsutrustning vid behov. Slutligen, räkna med att verktygen slits fortare i gjutjärn; planera för tätare verktygsbyten eller använd keramiska/CBN-skär vid höga volymer om ekonomin tillåter.

 

• Stål: Använd mångsidiga hårdmetallskär med tåliga beläggning (t.ex. TiN, TiCN eller moderna flerlagers CVD/PVD) som klarar både värme och hög skärkraft. Se till att verktyget har en effektiv spånbrytare långa stålspån kan annars trassla in sig och skada ytan eller verktyget. En stabil verktygshållare är viktig för att motverka vibrationer, särskilt om du svarvar segare stål eller tar djupa skär. Skärvätska är normalt att rekommendera vid svarvning i stål, framför allt i rostfria eller hårda stål där kylning och smörjning behövs för att kontrollera värme. Högtrycksspolning av skärzonen kan hjälpa att bryta spån och hålla nere temperaturen. Anpassa skärhastigheten efter stålsorten: för mjukare kolstål kan man ligga kring 150-200 m/min, medan hårdare legerade stål kanske kräver lägre hastigheter (för att inte förkorta verktygslivslängden drastiskt). Undvik också alltför stora ingreppsvinklar eller för lång anhållsväg vid grovbearbetning av stål det kan inducera vibrationer. Ta hellre grova skär med ett robust negativt skär vid grovsvarvning och spara ~0,5 mm för en finbearbetningspassage med ett skarpt skär för att få bästa ytfinhet. Genom att välja rätt skärsort och spånbrytare ur vårt sortiment kan du optimera både avverkningshastighet och ytjämnhet efter just ditt stålmaterials egenskaper.

 

• Aluminium: Satsa på verktyg med hög positiv spånvinkel och rakbladsvass egg. Vändskär avsedda för aluminium är ofta obelagda, ultraskarpa och polerade för minimalt friktionsmotstånd. Dessa skär förhindrar att den mjuka aluminiumen bygger upp lösegg och ger en spegelblank yta. Utnyttja att aluminium tillåter höga skärhastigheter många aluminiumlegeringar kan svarvas i 300-600 m/min med hårdmetallverktyg, vilket förbättrar spånavgången och ytfinheten. Var dock uppmärksam på att för höga hastigheter utan korrekt kylning kan få aluminium att smälta eller klibba; hitta balansen enligt rekommendationerna för aktuell legering (t.ex. börja mitt i rekommenderat intervall och justera vid behov). Använd rikligt med skärvätska eller oljedimma när du svarvar aluminium kylvätskan kyler snittytan och smörjer, vilket nästan eliminerar risken för fastbrända materialrester på verktyget. Om du upplever gradbildning, säkerställ att verktyget är tillräckligt vasst och öka skärhastigheten något; grader uppstår ofta av för trubbiga eggar eller för låg hastighet. Vid bearbetning av gjutna aluminiumlegeringar med hög kiselhalt (>10% Si) bör du byta till belagda skär trots allt kiseln gör materialet mer slipande, och ett PVD-belagt hårdmetallskär ger då längre livslängd. Slutligen, håll arbetsområdet rent aluminiumspån kan vara långa och skärande som nålar, så se upp så de inte packas utmed verktygshållaren eller orsakar risk för operatören.