Vid svarvning roterar arbetsstycket medan skäret bearbetar materialet. Det gör svarvning särskilt lämpad för rotationssymmetriska former som cylindrar, koner, diametrar, gängor och plana ändytor. Vid fräsning är det i stället verktyget som roterar. Det gör metoden mer flexibel för exempelvis plana ytor, fickor, spår, hålbilder och komplexa 2D- och 3D-geometrier.
En detalj som huvudsakligen består av cylindriska former är därför ofta en svarvningsdetalj, medan en detalj med flera plana ytor, fickor eller hål i olika riktningar ofta passar bättre för fräsning. Men många detaljer innehåller båda typerna av geometri. En axel kan till exempel ha svarvade diametrar men också frästa kilspår, plana ytor eller tvärgående hål.